För att jag skulle komma upp i tid så jag skulle hinna åka till Ulriksdahl för att köpa den där peken (en trä-platta som sitter längst fram på båten (i fören) för att det ska bli lättare att hoppa av och på) till pappa så hade jag satt klockan på 8.00. Men när det började spela "Release me" med O'Laura kände jag att det inte fanns en chans i världen att jag skulle orka upp. Så jag ställde om klockan till 8.30, för jag tänkte att jag nog skulle hinna med bussen kl 9.34 i alla fall.
Nästa gång jag vaknade var av att grannen smällde igen sin ytter dörr kl 9.45. Med andra ord hade jag inte vaknat av att klockan ringde den andra gången. Så det var bara att slänga sig in i duschen och på med datorn för att se när nästa buss gick...
Kvart över 10 var stod jag i alla fall vid busskuren och väntade. Lite stolt över mig själv där ;-p.
När jag kom till affären var det kö för sånna som jag som bara går fram till informationen med en lapp och sägen"en sån vill jag ha vart kan du visa vart den finns". Och närjag stod där kände att man kanske skulle söka jobb i en båtaffär, shit vad snygga killarna som jobbade där var! Och det tog aldrig slut på dom, det bara kom ut fler och fler från lagerdörren slöpandes på stora och små kartonger... Dagens höjdpunkt abslolut!
Min kartong som jag fick var så där mittemellan stor, och halv tung. Men hjälp vad en mittemellan och halvtung kartong kan skära in i ens händer om man bara har två buntband att bära den i!
Pappa är skylldig mig nu efter detta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar