Självdiciplin

I hela mitt liv har jag tyckt att det varit jätte roligt att skaka av all snö som ligger på buskar och träd som jag går förbi. Jag vet inte riktigt varför, kanske för att det ser så tugnt ut för träden att ha all snö på sig. Hehe ne man jag vet inte varför, jag bara tycker att det är kul helt enkelt ;)

Men nu på äldre dagar har jag förstått att om man så bara snöar av en liten gren på ett träd förstör man den fina vintriga helhetel. Det blir ett svart tomrum som syns hur tydligt som helst, så man verkligen ska skämmas för det man gjort.

Men fortfarande kliar det i fingrarna och kryper i ryggraden när jag går förbi en buske eller ett träd att dra i en gren så att det dinglar ner en massa snö över mig och alla som är med mig. Men av någon anledning står jag emot mina kliande fingrar och krypande ryggen för att det inte ska synas ett syndande hål i naturen. Är det det som kallas självdiciplin?