inget

Okej, det kommer bilder mm om äventyren i Sthlm, men nu ska jag skriva om rädsla.

Om rädsla som man inte ska känna, allt kom bara över mig igen. Jag hatar foton! Jag vet inte om jag någonsin vill gå igenom ngt som jag gjorde för ett år sen igen, det finns inget som är värt det!
Det finns inget!
jag är rädd, jag är rädd för att fatta fel beslut igen. Kanske är inget av detta rätt, kanske är det bara jag som vill framställa det som bra... Kanske är inget som jag vill tro att det är, just nu tvekar jag. Men samtidigt undrar jag varför allt detta? Jag vill veta sanningen på en gång. Kanske är det bara bärst att bara hålla sig borta. Just nu känner jag bara panik, jag vill tillbaka till Sthlm. Där kommer aldrig denna sorts panik, där kommer bara paniken om att vara helt jävla ensam i en tom jävla lägenhet. Men det går att bota bara genom att ringa ngn, men hur ska jag få bort denna rädsla? Jag vill kunna gå ut på stan utan att vara rädd för att träffa ngt spöke, jag vill kunna göra vad jag vill utan att tänka att "jag inte kan, för att jag är rädd för att gå dit", dels pågrund av spöken ch dels pågrund av allt annat som händer nu...
Hur vet man när det är dags att släppa taget, och hur kommer man någonsin våga ta det steget?