Efter en natt med fortsatt snöstorm vaknade jag till en himmel utan ett moln så längt ögat kunde nå. När Moa också kom upp bestämde vi oss för att ta en promenad upp till henne och ta på oss längdskidorna och åka lite. Så lite halft om halft inspererade av Marcus Hellner och Johan Olsson drog vi på oss pjäxorna och trotsade vi kylan
Hehe det kanske är att underdriva lite när jag påstår att det gick lite halvknackigt för mig i början. Efter lite räkningar kom jag fram till att sist jag åkte längdskidor var med Lovisa Andersson, och det var längesen det... Måste ha varit i alla fall 10 år sedan.
Jag måste ändå säga att det gick ganska bra tillslut trots att Moa hade försmå skidor utan glid och jag hade en stav som var av.
Jag säger bara det, jag satsar stenhårt på nästa vinter-OS! Kanske får jag med mig Moa, hon kan få vara min draghare genom loppet kanske? ;P
Påväg upp för mördarbacken mötte vi Leffe med hjullastaren som stod i diket, staxt där på kom glassbilen och körde ner i diket 30 meter innan Leffe. Mats fick en del att göra denna dag med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar