Så sitter man här igen... Kan knappast förstå att jag påbörjar tredje året i Sthlm nu... Det känns som att det var igår jag satt här på tåget för första gången, förväntans full och nervös, utan att veta vad jag egentligen hade att komma upp till. Jag kände absolut ingen och hade ingenstans att bo. Tågresan upp gick så långsamt, alla stationer tåget stannade vid var nya. Jag gillade det redan då första gången. Jag gillade att vara påväg någonstans, att vara en del av något mer. Det var mysigt med tåget, mycket mysigare än att åka buss. Folk är påväg någonstans på ett tåg, de ska inte bara hem och sätta sig framför tvn när de kliver av tåget. De ska ut och resa, eller kanske iväg på ngt viktigt affärsmöte de förberett sig föri ett halvårs tid, eller kanske har de varit borta ett par dagar och har någon som står där på stationen och väntar! Jag skulle vilja säga att på så sätt är en tågresa mer av någons liv än en bussresa är...
Numer upplever jag resan går mycket snabbare än i början, jag hinner aldrig med det jag tänkt göra på datorn fören det är dags att stänga ner och sätta sig i nästa färdmedel hem.
Jag kan också nästan nuförtiden uppleva som att det knappast känns som att det är helg om jag inte får packa min väska och sätta mig på tåget när fredagen kommer och åka någonstans. Att resa med tåg har blivit en del av mitt liv, hur hemskt det än låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar