Det var ett par som gick förbi oss som frågade vad det var för katt som hade följt efter dem, jag svarade att jag inte hade någon aning samtidigt som katten vek av från vägen och gick raka vägen fram till Telly.
Hjälp vad paff hon blev att det var en katt som självmant kom fram till henne, jag skulle vilja ha haft en bild på det! Så otroligt gullit var det, nos mot nos. Sen var katten med oss hela dagen helt orädd för allt omkring den. Vi hade framme stora slipmaskiner som bullrade utan att den brydde sig. Den strök sig mot våra ben hela tiden. Pappa tappade tom ner en stor bräda ca 30 cm ifårn den utan att den ens reste sig upp. Helt coollugn som sagt!
När mamma kom ut tyckte hon att vi skulle gå bortåt och se om vi kunde hitta någon ägare till den. Hihi jag tyckte att vi kunde ha behållit den ;) Men självklart gick vi bort och tittade, en sån fin katt måste vara saknad någonstans, för gud vad ledsen jag hade varit om jag blivit av med min katt! Tillslut hittade vi faktiskt hennes rätta ägare som blev jätte glada över att återse henne. Dom berättade att hon hade haft ungar och att de hade gett bort dom sista ungarna i fredags, efter det hade hon varit borta. Stackars liten, måste ha blivit jätte ledsen när dom tog hennes bebbar... Men nu är hon henna igen, men jag hoppas på att få se henne någon mer gång! =)
Kissen satt och väntade på att bli insläppt
Efter ett tag kom hon på att hon hade större chans att komma in till mig än in till storstugan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar