Idag när klockan ringde trodde jag inte att det var sant!
Men det var inte den vanliga oviljan att gå upp som fick mig att tänka detta denna gång. Utan klockan ringde mitt i en helt underbar dröm. Jag önskar så att den blev till verklighet! Dock tror jag inte det. Men så länge det finns liv finns det hopp, eller vad är det man sägar...
Det var inte det att det hände jätte mycket i drömmen, men man kan väll säga att den tog upp det jag saknade igår kväll. Ett knä att krypa upp och känna sig liten i.
Jag vill tillbaka till drömmarnas värld. Allt var så lätt där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar