På resande fot

Morgonen började med dugga/KS i Diff och trans. Den gick väl sådär =-S. Som man brukar säga, bättre lycka nästa gång... Efter det blev det dags för duggan i Vektoranalys. Den gick däremot mycket bättre! En riktig fullträff! =-D Så om man summerar dagen så var det väl plus minus noll...
Efter den jätte super roliga dagen i skolan var det dags för att äntligen ta sig till centarlsatationen för att ta tåget hem till mitt Örebro som jag längtat så mycket efter de senaste veckorna!

På stationen gick jag till McDonalds och köpte mini morötter och en juice och satte mig sedan vid spåret där tåget skulle gå ifrån. När jag suttit där ett tag kommer det en "kvinna" och satte sig vid mig. Tyckte först att hon satte sig konstigt nära, men tänkte inte så mycket på det just då. När jag satt där tittade jag med jämna mellanrum efter tåget som skulle komma från samma riktning som kvinnan satt åt. Så när jag tittat upp ett par gånger, utbrast hon plötsligt "DU ÄR KANSKE HUNGRIG?!?! SKAFFA DIN EGEN MAT!!!". Jag tittade på henne som satt och åt ngt som liknade någon sorts fruktsallad och på mina morötter. Sen kände jag att jag inte ville ha något mer med henne att göra och tar mina saker och gick in och satte mig där inne i väntsalen i stället. Efter ungrfär 10 min gick jag ut mot spåret igen för att se om tåget kommit in. Och när jag kommer ut, vem sitter inte då vid den galna kvinnan på bänken? Om inte Ernst Kirchsteiger . Haha den satckaren, man såg på hela honom att han bara ville där ifrån, men den stackaren vågade inte resa sig upp och gå prektig som han är utan satt snällt och samtalade med henne. Jag lovar, det fanns någon som tyckte att tåget inte komma för tidigt denna gång iaf!

När jag sedan satt på ett jätte fullt tåg insåg jag att jag faktiskt har saknat delen att resa i mitt liv. Trots att jag ibland klagar om alla restider och sånt tycker jag att det är väldigt skönt att sitta och pendla. Det är alltid lika spännande att åka bort, eller hem. Det ligger alltid en sorts förväntan i lutfen. Och att sedan komma fram och först vara en i mängden, men sedan mötas upp av någon och bli en del av nånon/några andras liv igen. Det tycker jag är häftig känsla!