Ja, vad gör man egentligen i trappuppgången så länge? Den frågan kan jag numer svara ganska bra på efter att nu ha spenderat straxt över två timmar genom att sitta på mina vantar och stirra på det dumma låset som bestämt sig för att inte vilja lyda mig längre..
Man ser till att hålla kontakt med fastighetsjouren och pratar i telefon med folk som har vid med en, medan man med jämna mellanrum får resa sig upp för att tända lampan som envisas med att släckas varannan minut.
Att vänta på att låssmeden ska komma och bryta sig in i sin egen lägenhet är inte en lek! Det är både ensamt men framförallt jävligt kallt! Fy vad jag fryser! Min mage skriker av hunger och snart kissar jag på mig..
Så nära hem, men ändå så långt bort! Frustrerad är det ändå ord jag kan komma på.
Nu hoppas jag iaf att låssmeden snart kommer på sin vita springare till min omsättning, så jag slipper spendera natten i en trappuppgång som en uteliggare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar