Ett rop på hjälp...

Jag vet inte om det är någon som har missat det, eller så tycker jag så bara för att det är något som kommer att beröra min vardag som jag tror att ingen kan ha missat vad som kommit att bli Sveriges största nyhet idag. Det är det faktum att Kungliga Tekniska Högskolan är utsatt för hot om en massaker. Det är någon som har gått ut på en nätsajt och sagt att han imorgon måndagen den 15 mars ta sitt sportvapen och gå in i skolan och skjuta så många som möjligt. Hans mål ska enligt tidskriftskällor vara att slå det så kallade rekordet från skolmassakerna som ägt rum i Finland, samt att någon ska skjuta honom på kupen.

>-Dagens nyheter skriver-<
 >-Aftonbladet skriver-<

Jag hoppas att de flesta av de 18 000 personerna som dagligen rör sig på Valhalla campus håller sig hemma imorgon och aktar sig för stora platser med mycket folk...

Dels vill jag säga att detta är bland det värsta jag har hört och läst. Jag kan nog inte föreställa mig hur denna person måste må... Att man lägger ut på internet och säger att man ska skjuta ihjäl en massa folk kan inte vara något annat än ett rop på hjälp! Som sagt så kan jag inte föreställa mig hur dåligt den här personen mår, han vill inte leva längre men är samtidigt inte tillräckligt säker på det så han vågar ta steget själv. Utan han ser på detta sätt sin chans att låta någon annan ta det beslutet åt honom. Detta gör det hela bara ännu sorgligare. Det är en liten person där inne som vill hitta en lösning men vet inte hur, han kan inte leva med sig själv men vill inte känna sig ensam på slutet. Han är rädd både rädd för att dö och att få leva och kan inte bestämma sig om vad som är värst... Jag hoppas att han får hjälp i tid för allas bästa!

Förutom att jag tycker att det är hur hemskt som helst att någon ung människa inte längre vill leva, tycker jag att det är ännu värre att man vill avsluta någon annans liv. Någon som inte vill annat än att glänsa och sprida sina färger i ljuset. Som inte är redo för att lämna denna värld utan att ha upplevt allt den vill. Någon som har en dröm och ett mål att se fram emot. Jag förstår inte hur man skulle vilja släcka någons gnistrande låga.

Jag förstår inte heller hur att någon hotat med detta i Sverige, på den skola som jag går på. Det känns som något som man kan se på en amerikansk film. Inte alls något som skulle kunna hända i min vardag, på det stället där jag trampar varje dag. Ett ställe där jag ägnar 10-12 av dygnets vakna timmar. Det är inte konstigt man funderar på vilka platser som man ska försöka undvika... Ett ställe som jag inte kommer att besöka lika flitigt i framtiden är vårt matställe Nymble. Jag som tidigare vårar mer eller mindre bott i Nymble. Sedan tror jag att biblioteket, Hus D- & E ligger ganska illa till eftersom de har många och stora föreläsningssalar som ligger på rad efter varandra. Sedan har vi ju Q där många hänger inför tentorna. Dock tror jag (eller hoppas jag=S) att fysikernas AlbaNova ligger ganska säkert med tanke på att det ligger en bit bort från campus. Men man vet aldrig hur en person mår så dåligt resonerar. Fy jag fattar inte att detta är sant...

Jag vill nästan inte gå och lägga mig, för jag vill inte vakna upp till morgondagen. För jag är nästan övertygad om att något väldigt hemskt kommer att hända på det ställer där jag just nu lever mitt liv. Mitt bland allt som är vardag. Min mage är bara en stor knut, jag vill så gärna hjälpa personen. Han är så liten inuti sig själv så han snart inte syns med blotta ögat. Jag skulle vilja att han lade över alla sina problem på mig, som vet hur jag ska hantera dom. Det är nog tur att jag inte sökte till psykolog, jag skulle ta till mig allt och ta allt personligt...

Som sagt allt är rädsla på olika sätt, gärningsmannen kan inte bestämma sig för om han är mer rädd för livet eller döden. Jag är livrädd för att det ska hända något, som dels kommer att förstöra min vardag helt. Förhoppningsvis kommer det inte att hända något med någon i min omgivning.