Så kom då den dagen jag har bävat inför sedan den 14 maj 2007... Man skulle vilja att ens nära levde i en liten bubbla där inget kunde hända dem, men riktigt så fungerar inte livet. Men nu gäller det att hålla humöret uppe och försöka att stötta. Det gäller att hoppas på det bästa, det som inte får hända får liksom inte hända så är det bara! Då vet jag inte vart jag gör av mig själv... Så om ni upplever mig som lite disträ och så, så har det en anl.
Jag kommer inte ta upp exakt vad som har hänt här på bloggen, det känns som att det är lite för personligt för det. Men jag det är inget som jag inte kan prata om IRLW, och tar emot allt stöd från er alla mina kära vänner. Jag vet att ni finns där om jag behöver er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar