Jag är tillbaka i mitt egna lilla paradis! Stugan är verkligen min frizon.
Nu sitter jag här och hör det knaka rogivande från braskaminen, medan lågorna från den får rummet att leva. Älsklingen ligger nedanför soffan och värmer mina fötter och tittar upp på mig ibland för att säga att jag inte får sluta klappa. Mörkret ligger tungt utanför fönstren, men mörkret här ute känns inte lika tätt som det gör på andra ställen.Jag skulle vilja frysa tiden, kanske är det omöjligt. Men jag kommer ha med mig denna stund i mitt hjärta när jag kommer upp till den förorenade luften i Sthlm igen. Det finns ingen annanstans som jag känner mig så hemma och är så trygg som här. Det finns inget med detta ställe som jag inte älskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar