Allt det som händer i Örebro påverkar mig väldigt mkt. Det har troligtvis märkts här på bloggen. Det är nog just det att allt händer precis på de ställen som jag brukade passera när jag bodde i Örebro och som jag passerar när jag är hemma och hälsar på.
Jag tycker att det är fruktansvärt att de ställen som varit den trygga vägen hem för mig på kvällarna blivit utsatta. Ok, kanske inte den vägen vid tunnelgatan, men både Rynninge och gamla gatan har för mig varit en trygghet i natten, där jag känt att det varit en frizon.
Att inte ens de ställena man vuxit upp med längre är säkra, gör att jag överallt spec på de ställen där jag tidigare inte känt trygghet i min omgivning, blir ännu mer otrygga..Jag ser potentiella våldtäktsmän överallt på tunnelbanan och på perrongen. Jag blir trött på mig själv för att jag är så paranoid, men jag vet inte vad jag ska göra åt saken...
Lars kommer nog tycka att han vinner diskussionen om han läser detta. Men just nu känner jag mig som kvinna otroligt utsatt... Antar att det kommer ta tid innan allt kommer bli sig nästan likt igen, men denna känsla kommer jag nog alltid bära med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar