Man kan tycka att det jag fick höra i lördags kunde vara nog, eller bråket mellan mig och mamma i söndag eller rent av kanske det beskedet jag fick i måndags. Men värst är nog iaf det jag fick reda på igår. Marken försvann helt oväntat under mina fötter... Trodde verkligen inte det skulle bli så... Fy jag vill bara här ifrån nu, till en plats där jag kan känna mig trygg igen.
Och samtidigt ska man hinna med och reflektera över allt runt omkring en. Mina tankar går iväg till en nära vän som har fått det jobbiga beskedet att en viktig person för henne kommer att bli en vacker ängel den kommande veckan. Man kan nog inte sätta sig in i det hon känner just nu ens... Kanske ska man tänka som Johanna att det finns dom som har det värre. Men jag tror att den tanken är farlig i längden. Se bara hur jag slutade liksom...
Men från och med imon (jag hoppas att jag får ett välkommet telefonsamtal då) är stenarna satta i rullning. Det ska aldrig mer bli såhär igen, det lovar jag mig själv, och denna gång ska jag verkligen göra allt för att det inte ska bli så heller.
1 kommentar:
Ja, fast hur du slutade eller började. har ju inget med det tänket att göra ;) Men som sagt, du bör nog försöka att inte tänka så eftersom de inte fungerar för dig :) Det kommer bli bra!
Skicka en kommentar