Besivken

Ibland förlorar man vänner som man tror att man har nära, men helt plötsligt innan man egentligen fattat vad som hänt står man där. Det är ganska tungt att vara den som kommer i kläm. Förr var det till denna som jag vände mig såfort det var något. Men det var ett tag sen han fanns där för mig... Men det är inte förren nu som jag börjar inse att vi kanske inte är så bra vänner alls längre. Det slår mig att jag träffat honom max sju gånger sen början på detta år, vi har pratat i telefon två gånger efter att jag tvingat honom att ringa mig... De gånger som vi har träffats eller pratat har han varit helt ointresserad av vad jag har att berätta och har inte lyssnat alls utan snabbt avbrutit och börjat tala om sitt istället. Så jag kan så mycket som säga att han inte har någon aning om något i mitt liv, vilket som sagt känns väldigt konstigt då han var den som visste nästan allt om mig förr. Han var den man ringde när My Person inte kunde prata. Jag tycker bara att det är jävligt synd att det blev såhär. Jag saknar honom trots allt och det kommer jag nog alltid att göra..