Svart slut...

Hur kan allt ta slut så fort? När de flesta saker tar slut  tar det bara slut på en gång, allt blir så drastiskt när man säger att något tar slut. Mest drastiskt är när ett liv tar slut, för innerst inne hoppas man och tror att det kanske kanske kan bli bra tillslut. Men tar det slut så är det slut på riktigt.. Det finns inget mellan ting och är inte återkalleligt på ngt sätt. Man förstår inte hur snabbt det kan ta slut heller, helt plötsligt är det bara över. Det spelar ingen roll hur mycket man som anhörig hinner förbereder sig så kan man ändå inte föreställa sig hur det kommer bli på andra sidan mörkret. Ännu värre blir det när man inte alls har tid att tänka tanken ens. Då är det ännu svårare att bara förstå att allt helt plötsligt har tagit slut, då känns allt så onödigt! Det finns oftast så mycket man ångrar att man inte gjorde eller sa till den, så mycket som man kanske skulle ha kunnat gjort om man visste att det var påväg att ta slut. Det blir så mycket frågor som aldrig kommer att få ett svar när allt blir svart på en gång. När det händer ngt med någon i min egen ålder känns det ännu värre. Tankarna på att denne aldrig kommer att kunna uppleva det stora med livet. Aldrig mer kommer kunna känna solen i ansiktet eller vinden i ryggen. Det är tankar som återkommer i mig, att tänka att det var sista gången denne såg himmelen, tog en bit choklad eller dylikt. Det är tankar som inte gör en klok någonstans...

Jag hoppas verkligen att det finns ett bra slut bakom mörkret på detta som hänt, och tänker på nära och kära. Det känns bara så onödigt allt ihop... Men på något sätt måste alla kunna gå vidare och leva sitt liv, det går inte att stanna kvar och sörja. Allt handlar om att komma över och tänka framåt, trots att detta är svårt! Någonstans där börjar man tänka på sina egna problem också, när det är någon som ligger inför döden tyr sig alla andra problem vara så små. Men man får inte glömma att det som man själv upplever som ett problem faktiskt är det också i ens eget liv. Man kan inte jämföra problem med varandra, saker som är jätte relevant för den ena behöver inte alls vara det för den andra, och de blir inte mindre relevanta för att ngn inte finns längre... Tror att det är viktigt att komma ihåg det...

Det ser kanske mörkt ut just nu, men jag hoppas som sagt att det löser sig. Tror att man måste tro att det kan göra det. För hur ska det kunna sluta bra om det inte finns någon som tror på det?!