Med andan...

Ibland kände det som att jag väntar på något... Men på vad? På att rödljuset ska slå om till grönt? På att något ska hända. Det händer för lite saker just nu, eller i alla fall för lite saker som jag mår bra av att göra. Det är som att jag väntar på att någon ska komma med en smart lösning och säga "Så här är det och så ska det vara!".Men sitter jag inte med lösningen själv? Lösningen som kan sätta igång mitt liv på allvar. Men är inte livet redan igång?! Kan det inte vara så att livet ligger steget före mig och att jag egentligen försöker springa ifatt det med andan i halsen? Nästa gång måste jag skaffa mig bättre kondition så att livet inte hinner om mig!